LIENE

Det har varit en vecka och ett par dagar. Nu är jag tillbaka i Sverige. Afrika var faktiskt inte så varmt som jag föreställde mig. Jag älskade klimatet! Jag tog med mig frukt och kaffe. Ni ser papayas och mangos på bildern. Det jag saknade mest under min vistelse i Afrika var faktiskt att lyssna på mina favoritlåtar (nej, har inte dem på min iPhone) och att gå till gymmet, så nu har jag lyssnat igenom mina favoritlåtar och känner mig nöjd haha.

 

Vi fick inte ta bilder under outreachen och festivalerna så jag passade bara på då jag kunde. Om ni vill se vad vi gjorde i Afrika kan ni kolla på SOS adventure på facebook. Det är vackra filmer och berättelser om vad Jesus gjorde i människors liv. Jesus förändrade mitt liv under resan också. Eller, Jesus förändrade mig. Mest personlighetsmässigt skulle jag tänka. Det var skönt att glömma bort om sig själv ett tag, hur man ser ut, vad man har på sig, vad andra tycker och tänker om dig. Så jag struntade hur mitt öga ser ut och om myggbetten i mitt ansikte haha. Jag lärde mig att praktiskt taget sätta andra före mig själv. När man gör det blir man fri. Man blir fri att vara sig själv.

 

När vi anlände till vår destination Bujumbura märkte jag hur varmt det var fast det blåste. När det blåser i Sverige fryser jag alltid men så var det inte där. Efter vi blivit klara på flygplatsen där hade det redan blivit mörkt. Vi kördes iväg till hotellet med en minibuss. Den upplevelsen kommer jag inte glömma. Hur vinden fläktade, lukten av bränt. För det var mina första intryck av Afrika. Jag fattade nog inte riktigt var jag var. När vi var framme fick vi middag. Varje dag serverades det god mat: frukost, lunch och middag. Men jag kommer framöver hålla mig till två måltider som vanligt tror jag. Jag föredrar mindre mat, och nu när jag är hemma igen tycker jag nästan att vattnet när man duschar är för varmt. Där hade vi bara kallt vatten, dock inte iskallt.

 

Vi hade fullpackad schema. Tuppen utanför vårt fönster gal varje morgon. Första morgonen sa jag till mina rumskamrater att stänga av larmet för jag var så trött och fattade inte att det var en tupp på riktigt. Vi vaknade tidigt varje morgon för att be och läsa bibeln. Efter frukosten åkte vi på outreach, Vi var på olika ställen. Vissa ställen var fattigare än andra. Det var mycket damm och smuts. Majoriteten av alla som kom och kollade på vår dans, drama, predikan och vittnesbörd var nog barn. Många blev frälsta och helade varje dag. Vi blev inbjudna på middag hos vice presidenten eftersom han är kristen också, han tillät våra festivaler sändas på TV. En natt samlades 100 000 pers. Vi dansade med afrikaner. Vilken energi! Vi bad för helanden. Jag bad för flera kvinnor med olika slags smärtor och dem blev helade. Men det finns en baksida också. Ibland när man ber händer inget... men Bella hade svar på det en morgon. Nyckeln är kärlek. Jag som också är sjuk blev helt blottställd. Jag kände hur mycket en sjuk person saknar kärlek. Jag själv kände ett stort hål i mitt hjärta fast jag är frälst. Det handlar inte om mirakel och under. Det handlar inte om siffrorna och vad man blir helad från. Jesus ställer inte till med någon show.

 

Jag kommer aldrig glömma människorna som jag mötte och den söndagen då jag fick dela mitt vittnesbörd i en afrikansk kyrka. Men tur att man har facebook så att man kan hålla kontakten. Jag vill inte glömma adrenalinet från missionsresan. Jag är en person som söker adrenalinkick, vilket är både på gott och ont. Hoppas att jag kommer lära mig att njuta av varje dag i mitt liv och inte bara när det är fart och händelser. som på missionsresa Jag hoppas jag kommer lära mig att gilla mitt liv även när jag har inget att göra och när jag är ensam. Men den insikten kanske har redan lett mig in på rätt spår. Jag har fått så många bra råd från mina kamrater.