Solnedgång
Om jag skulle skriva allt jag vill. Släppa allt. Inte för någon annan utan för mig, för att jag vill vara den jag är. Om jag skulle släppa all fruktan för människor. Jag skulle vara helt annorlunda. Allt skulle vara annorlunda. Men det betyder att jag måste göra det och inte bara prata om det. Det handlar om att prioritera bort tomma ord, bortförklaringar och ursäkter. Det handlar om att prioritera det som är äkta och kommer från hjärtat. Då skulle jag vara djup, filosofisk och galen för Jesus. Det är som att jag ger 90 procent när jag egentligen vill ge 100 procent. Tänker för mycket på vem som ska läsa eller höra och se.
Hur kommer du vidare om du hela tiden återberättar vad andra har sagt och upprepar ord som har varit bra och kloka? Det var en sak i en bok som jag fastnade på en gång, att en tjej visste att hennes morfar skulle gå bort, så hon gav honom vackra dikter i gåva men han sa då henne att hon har mycket att säga också. Istället för ett eko, var en röst.
Jag tänker på mig ofta. Jag lägger upp många låtar och citat för att förklara vad jag känner och tänker, men ”när är det dags för dig att skriva något minnesvärt?”