mytaste.se

Ett avskalat inlägg om kärlek

Okej, jag gillar ju att skriva om djupa saker, speciellt kärlek. Det är ändå meningen att min blogg ska vara en plats där jag är en som en öppen bok, helt klart bara för att jag tycker om att dela med mig.

Jag tänker kring kärlek och bröllop. Visst är det fint med bröllop, brudklänningen och gästerna, men varför så hypat? Jag skulle hellre föredra ett lugn bröllop där man slapp stressa över hur allt ska se ut, och även om man hade stort bröllop varför inte planera i väldigt god tid? Jag är ju en sån person som tycker om att planera saker men ärligt talat har jag inte planerat mitt bröllop på flera år om ens. När jag var liten minns jag att jag och min syster fantiserade om hur våra klänningar skulle se ut och vid vilken ålder vi skulle gifta oss. Jag trodde jag skulle gifta mig tidigt och ha barn när jag är 23. Idag är jag 23 år och det mest konstiga som skulle kunna hända mig tycker jag är att jag skulle ha barn. Vad konstigt det känns att tänka på att jag, att JAG skulle ha barn? haha. Inte för att jag har något emot barn men jag har världens sämsta erfarenhet med dem och är bara obekväm med barn... När de ramlar jag ba: vad ska jag göra nu då, ska jag springa fram och fånga barnet? haha. Däremot är jag väldigt romantisk. Jag bryr mig egentligen inte om stort hus, bil, hög lön och mycket semester. Inte för att jag skulle ha något emot extra semester varje år typ, åka till något varmt land och inte för att jag uppskattar arbetslöshet och slöhet hos människor men handlar inte äktenskap om gemenskap mer än allt det andra? Man kan ha all trygghet men fortfarande sakna connection med sin partner. Man kan ha pengar för att klara sig men fortfarande miss the point, liksom inte bry sig om sin partner. Men nu tillbaka till hypet om bröllopet. Visst är brudklänningarna vackra men när jag väl står där i bröllopsbutiken (följde bara med en kompis en dag för att kolla brudklänning för henne) börjar jag tänka på hur tjejigt det är. Men så klart, om min partner skulle vilja att jag har klänning bär jag det mer än gärna och just nu tror jag att jag skulle hellre välja en klänning som han gillar än det jag själv tror passar mig bäst. Inte för att impa men men. Det behövs inte ens, haha. Nu till audience. Jag tycker stora bröllop är vackra och ju fler som ser dig i brudklänningen desto bättre, right? Men tanken på att det skulle vara bara jag och han ger mig många fler fjärilar i magen. Det fanns en film för runt 10 år sen som gick ganska ofta på TVn. Det var nån lång krigsfilm, en riktigt bra sådan, där man fäktas med svärd och sköld. Han var en soldat typ och dem kunde ju inte träffas på flera år men innan dem blev åtskiljda vigde dem sig själva nånstans i ödemarken. Jaja, jag vet att traditionen säger att man måste ha vittnen och minst två och sen att man ska ha en präst. Om jag skulle göra det ordentligt skulle jag göra det med präst och de närmaste personerna i mitt liv. Samtidigt läser jag i Bibeln att Eva och Adam hade inga andra vittnen förutom Gud som själv skapade dem och infriade deras äktenskap. Dessutom hade dem inga ringar i filmen utan hon tog ett snöre som hon knöt runt sitt ringfinger som hon använde som en ring. Den filmens exemplar gav mycket större intryck på mig än något annat bröllop i alla fall! Fjärilar i magen, någon? Jag får det alltid när jag tänker på kärlek. Nej men det handlar om så mycket mer än känslor, fjärilar, hormoner samtidigt som känslor existerar för rätt tid och för att de ska slösas på en person men själva magin ligger verkligen inte att gifta sig utan att förbli gifta. Jag drömmer i alla fall mer om äktenskap som håller än själva bröllopet, även om jag nu råkade typ säga hur jag skulle vilja ha det. Jag planerade visst på bara några minuter, haha.

bröllop drömmare kärlek
7 kommentarer

Brytningspunkt i mitt liv

Bilderna är tagna i Lettland.
 
Jag är nog inne i en period där jag vill finna vem jag är på riktigt. Det är en stor brytpunkt i mitt liv. Ibland känner jag mig fast, ibland helt befriad, som om jag bryter ut från skal efter skal. Jag kan inte gå tillbaka till den jag var bara ett tag sen, det skulle ta min frihet ifrån mig. Ni vet, ibland kan man vara så självsäker när man är ensam och själv men så fort man blir med andra påverkar det ens självförtroende och man börjar göra som andra säger, det kan vara så små detaljer som tar ifrån ens eget förnuft, sätt och självsäkerhet. Men ibland när jag blir så där helt fri börjar jag undra om jag är bara arrogant och stolt eller inbillar mig något om mig själv och tänkt om jag sårar någon genom att vara så här. Men jag vill våga. Den där friheten tilltalar mig och jag vill verkligen veta vem jag egentligen är. Ibland vill jag bara lämna allt, bo nära naturen typ, leva genom att fotografera och skapa musikvideos för musik som jag spelar in i studio. Lära mig gitarr och piano mer. Samtidigt klarar jag inte av detta ensam för jag är inte bra på teknik och spela in och ibland har jag ingen motivation när jag är själv. Samtidigt är det svårt att hitta tiden och göra det jag brinner för när någon annan är där. Eller så är jag den här personen som vill ha folk runt omkring mig hela tiden, jag vill prata, jag vill kommunicera. Min dröm är att be för sjuka, evangelisera vartän jag går, jag vill ha det som en vardag, samtidigt som man kan utforska nya cafeer och restauranger eller parker och där finns ju samtidigt alltid folk som man kan möta. Det är som att jag dras till ensamheten samtidigt som jag dras till folkmassorna och jag vet inte vilket jag ska välja om jag inte kan kombinera. Jag skulle absolut vilja ha båda delarna!
 

Har ni också befunnit er i en sådan brytpunkt, eller vet ni redan vad ni skulle vilja göra och vilka ni är?

 

Det är en så viktig sak att inte ta från någon annan någons frihet! Vad vi säger och gör mot andra kan påverka andra för lätt, om ni inte redan vet hur det funkar på er själva.

Lettland frihet och identitet stranden
13 kommentarer

Good Good Father

Så på senaste tiden har ni kanske märkt att jag börjar skriva mer om den kristna tron och att jag har skrivit om skillnaden mellan vad som kommer från Gud och vad som inte gör det eftersom människor kan säga en hel del om Gud som inte stämmer. Jag har inte hela bilden själv men vill lära känna Gud mer och mer och jag har upptäckt att Han är godare och bättre än jag trodde. Jag har också skrivit om min omvändelse, för utan den skulle jag inte kunna lära känna Gud för det är genom Jesus som slöjas tas bort. Allt jag varit med om de senaste 3-4 åren har faktiskt gjort att jag vill bara tillbaka till början där det var jag och Gud, ansikte mot ansikte för att det var det dyrbaraste och det var där jag började lära känna Honom och fick alla uppenbarelser. Jag såg att Gud hade alltid funnits där. Man kan bli sårad och besviken på människor och kyrkan, man har den här bilden att alla ska ge dig bästa bilden av Gud men man måste ge Jesus en andra chans oavsett människor. En tjej från ledarskolan på sos hade en predikan där hon jämförde en banan med evangeliet. Om man äter bananen med skalet på kommer det inte smaka så gott, men om man äter bara innehållet kommer man ju se att det smakar sött och bra. Om Jesus är innehållet behöver vi inte ha skalet som är allt det runt som inte är sant om Gud.

Den här låten nedan förklarar allt typ. Älskar när en låttext kan betyda så mycket!

Oh, I've heard a thousand stories of what they think you're like
But I've heard the tender whisper of love in the dead of night
And you tell me that you're pleased
And that I'm never alone
Oh, and I've seen many searching for answers far and wide
But I know we're all searching
For answers only you provide
Cause you know just what we need
Before we say a word
You're a Good, Good Father
It's who you are
And I'm loved by you
It's who I am
 
Gud är en god fader att lära känna Gud kristen tro
15 kommentarer