mytaste.se

Stockholm i mitt hjärta

Kan jag bara få skriva ett inlägg utan bilder? Jag älskar foto och fota men idag var jag på drottningsgatan med vänner från kyrkan och det kändes så heligt på stället att jag ville ta foton men kunde inte, det var för heligt för att fota, jag kan inte besrkiva det. Fick en sådan stor kärlek för Stockholm och människorna. Visst, det som hände är tragiskt och borde inte ha hänt men jag tror att det hände något i folkets hjärtan den här helgen. Så mycket kärlek, vänlighet och öppenhet. Kan det inte bara förbli så här? Kan vi inte leva så varje dag? Låt oss inte glömma om vad vi betyder för varandra. Låt oss inte ta en enda dag för givet. Det vi är och lever är vackert. Jag kände så mycket kärlek att jag kunde inte ens känna någon rädsla eller sorg. Kan vi inte leva med så mycket kärlek att vi har ingen fruktan och sorg? Det skulle ändra allt. Men den jag tror har förändrat mitt hjärta mest den här helgen är Jesus. Jag kan inte beskriva det, jag vill bara ha Jesus och låta alla veta vem han är, för det finns inget annat hopp, glädje och kärlek förutom honom, hur än det låter, men jag har inte ens kunnat skriva blogg för jag har inte velat annat än sitta vid Jesus fötter och ta reda på vem han är och vad han vill med mig och mitt liv. Så jag vill glömma och lägga bakom mig allt som varit. Det finns något som är viktigare än allt annat.
Stockholm terror attack
8 kommentarer

Hur går det med mitt liv

Arbete

I veckan nämnde jag att jag blev kallad till en arbetsintervju. Det var på ett hunddagis igen. Jag hade redan gett upp men min SIUS fortsatte söka arbetsplatser åt mig. Det var den sämsta arbetsintervjun hittills. Dels för att jag var helt inställd på att inte få platsen och för att jag var trött den dagen. Förmodligen sa jag inte så mycket heller och verkade oengagerad. Men jag fick provanställning där från och med nästa vecka. Inom en månad kommer vi se om jag ska jobba där eller inte. Det ena hunddagiset ligger i Bromma (det är gott om fin natur där) och där jag var på intervju var Gullmarsplan.

 

Boende

Sedan förra veckan har jag bott hos en kompis från kyrkan. Jag har tvekat flera gånger om jag gjorde rätt val men den här förändringen har varit bra för mig. Jag vet inte om det är lägenheten som gör eller att folk i kyrkan ber för mig att jag mår mycket bättre och har även tagit tag i mina egna bönestunder. Mår prima på det sättet och bättre måste det bli. Jag fortsätter söka egen bostad, antingen en etta eller en större lägenhet jag kan dela med min mamma.

 

Det här måste vara små steg i rätt riktning mot det liv jag vill ha. Det finns inget perfekt liv men här är några punkter som ändå går lista upp. det mest personliga kanske jag behåller i mitt hjärta för mig själv ändå.

Drömyrke

Jag har funderat mycket kring vad jag vill försörja mig på. Varför måste man satsa på mindre än sina drömmar? Man kan alltid börja med ett vanligt arbete men det finns inga förhinder för att satsa på det man älskar allra mest. Hunddagis är bara en början. Det är inte sagt att jag kommer fortsätta där hela livet men med ett jobb kan jag så gott som få en bätre inkomst. Jag kommer även kolla vad för yrken det finns där man kan jobba med ungdomar. Drömmen är att försörja sig på fotografering, föreläsningar eller bloggen/youtube, något som är kreativt och inspirerar andra i alla fall. En dröm skulle också vara att åtgärda arbetslöshet hos ungdomar.

 

Drömbostad

Det måste inte vara stort och lyxigt, men det måste finnas svängrum för det kreativa och sen har jag förstått hur viktigt det är med mycket ljus i lägenheten. Som sagt söker jag en etta för mig eller större lägenhet tillsammans med min mamma, med 2 eller 3 rum. I framtiden kommer jag så klart vilja ha eget och i nybyggt område. Huvudsaken är i alla fall att jag kan göra fler videos. Vill göra så många olika, också videos där jag berättar mer om min kristna tro och hur jag fann Jesus.

Husdjur

Husdjur är så mysigt. En hund kanske skulle ta för mycket av ens uppmärksamhet, samtidigt finns det ju olika raser. Just nu är det jättemysigt med kompisen två katter här. Igår låg jag i soffan och hade en stund med katterna. Så bra när man behöver extra avkoppling.

 

När jag först blev kristen ville jag ha den livsstilen att jag ger bort allt till dem fattiga och behöver inget eget hus för jag ville ändå bara evangelisera på gatorna men man måste överleva på något sätt också. Därför var det först svårt för mig förstå att Gud vill ge mig fint boende och bra lön. Men som bibel säger ”för er Far (Gud) vet vad ni behöver innan ni ber honom om det.” Så ofta har det hänt att Gud ger mig saker utan att jag ens frågar efter dem. Så klart ber vi också, som vi har gjort i husförsamlingarna och jag märker av skillnaden - kanske inte i det yttre lika mycket som på insidan av mig.

djur och natur drömmar fotografi
16 kommentarer

Möte med kurator

Hej igen! Hade bara lust att berätta om hur det gick på mötet med kuratorn idag. Jag gick dit i samband med att jag varit nedstämd och att det kan bero på tumörerna i min hjärna. Ni förstår mer om ni kollar på videon som jag la upp för ett tag sen. Om ni trycker HÄR kan ni kolla på den. Jag tycker att samtalet kändes konstigt, eller inte samtalet utan stämningen och att någon tänker ge mig antidepressivt utav andra anledningar än det som sas i början. Fick fylla i ett formulär med frågor om ekonomi, relationer, yrke, kroppslig och fysisk hälsa och hur tillfredställd jag är med dessa olika områden i mitt liv. Någon mer här som har fått fylla i ett sådant papper nån gång? Jag tycker det var konstigt för min läkare sa förra gången att nedstämdheten skulle bero på tumörerna, inte dem yttre omständigheterna, och även om jag ibland är missnöjd med mitt liv kan jag inte påstå att jag är det konstant för jag är ändå tacksam för mitt liv, men jag sa till kuratorn att det går upp och ner för mig. Skulle jag ha fyllt i formuläret nån annan gång skulle det se mycket annorlunda ut. Nu råkade jag vara i min svacka. Jag kan förstå att hon inte känner mig så väl för det var första gången vi pratade men jag ser det mer som att varje person som mår lite dåligt kan få antidepressivt, eller, bara man har dålig ekonomi och relationer eller något annat så har man lätt tillgång till antidepressivt. Men jag tror att tabletter är inte lösningen. Jag förstod det så väl när jag satt där på mötet. Dessutom tror jag att jag får större effekt av att prata med vänner om det jag går igenom och när jag pratat klart är det bara att andas ut och le igen. Men nu var det bara awkward, som om det var helt fel att prata om mina problem. Om man pratar om sina bekymmer ska det kännas som om man är på vingar efteråt och att man inte alls skäms eller tycker det är obekvämt.
Förresten, jag bytte headern. Till något lite vårigare som jag tog förra året men vill snart ta nya bilder till bloggen.
depression kurator sjukhus
4 kommentarer