mytaste.se

Den som aldrig syns eller hörs

Det var våren 2015. Jag började gå två kurser på komvux för att ta igen mina gymnasiala studier. Jag satte mig i klassrummet och folk kom in. Jag skulle dela klassrummet med dem den närmaste terminen. Det kändes bara som att någon fattades. Jag sökte någon att konnekta med. Så kom in en tjej. Hon var den sista som dök upp. Det var som en aura runt omkring henne. Jag kände direkt att hon är den som aldrig syns eller hörs, precis som mig, och det fick mig vilja ta kontakten med henne. Det var hon som hade fattats men nu kändes det bra. När vi fick rast började vi prata med varandra. Hon sa ”jag är den som har aldrig synts eller hörts” och jag sa samma sak om mig. Vår kontakt var så intensiv att hon kom och satte sig bredvid mig. Vi bara drogs till varandra, och för såna som oss brukar det inte hända så ofta ska ni förstå. Då kan man prata om precis allt och såna som oss brukar inte prata mycket annars. Vi var runt samma ålder. Jag var 22 och hon var 19. Det var något som hade gjort att hon hade hoppat av från gymnasiet.

Varför jag berättar det är för att visa ett exempel på hur Gud kan tala till oss. Tyvärr var jag så blyg att jag började aldrig en vänskap med henne, jag kunde ha gjort det. Nästa gång när jag hjälpte en klasskamrat med hans uppgifter utanför klassrummet kom hon och satte sig bredvid oss för jag var där men jag var lite upptagen. Nästa gång kom hon inte till vår lektion för hon hade ett annat ämne som krockade samtidigt. Sen såg jag inte henne så mycket förutom när hon gick runt på komvux med sin kille. Jag önskar idag jag hade fortsatt bättre kontakt med henne på en gång. Jag kunde ha gjort det. Gud hade lagt en person rakt framför mig. Men jag var fortfarande blyg. 

Sen vill jag berätta att man behöver inte förbli den som inte syns eller hörs. Det kan förändras. Man behöver inte alltid förbli den tysta och tillbakadragna. Det har länge stört mig att det har varit så, jag vet ju vem jag är egentligen. Jag är social och jag har mycket att säga och ge. Ett tag sen när jag var på min husförsamling, bara några kompisar från kyrkan, fick jag ett ord. Han frågade ”känner du dig osynlig?” och jag sa att det har varit så hela mitt liv. Då sa han att det kommer förändras. Efter det har även en kvinna från husförsamlingen sagt att jag kommer synas mer och inte vara så blyg längre. Den här onsdagen fick jag dessutom själavård och det med saknaden av en pappa kom fram igen, att mycket av min osäkerhet kommer från att jag hade aldrig en pappa, att jag fick inte bekräftelsen och vägledning i relationer och att jag har tyckt det är jobbigt att inte veta hur jag ska ta kontakten med människor. Den här veckan har därför mycket förändrats. Det bevisade sig att folk ser mig, att jag bjuder människor hem till mig, att jag känner mig hemma och trygg i andras sällskap, att jag har samtal med andra och skaffar nya vänner. Plötsligt kan jag se att människor ser mig, att dem minns mig och vad jag har sagt, att dem vill vara med mig och att dem älskar mig. ”Kan människor verkligen älska mig?” haha nej men det är sant. Jag är den som syns och hörs. Vi alla kan vara den som syns och hörs.

Jag tänker att min osäkerhet blev större under mellanstadiet i skolan dessutom. Där blev jag helt ensam. Men när jag tänker efter kommer jag ihåg ett tillfälle att tjejerna i min klass älskade mig. Jag bara förstod det inte då. Vi var på ett badhus, med vattenruschkanor och allt det där roliga. Vi spenderade en hel dag där med klassen. Det var kul. Men jag vågade inte riktigt åka den där ruschkanan först eftersom jag fruktade för att hamna under vattenytan när jag åker ner. Då hjälpte tjejerna mig och sa att det inte är något farligt och det kommer gå bra. Sen åkte vi den tillsammans, och det var faktiskt en av mina ”mobbare” som sa vi kan samåka så jag behöver inte åka ensam. Hon hjälpte mig också åka en annan vattengrej. Sen åkte jag det flera gånger, jag ville bara mer, och när jag kom under vattenytan för att jag använde fel teknik tröstade tjejerna mig.

Hela den berättelsen om vattenruschkanan är ju en bild av mig och Gud. Jag har varit osäker och rädd för jag har saknat trygghet och känt mig ensam, men jag har aldrig varit ensam för Fader Gud har varit där och kommit med sin stora kärlek, uppmuntran och tröst. Eller, det har inte alltid känts men med tiden ju mer jag söker Honom blir det tydligare att Han finns där. Ibland kommer Gud använda människor för att manifestera sin kärlek, för att vi ska kunna få grepp om Honom. Det är underbart. Så våga åka den där vattenruschkanan för du är inte ensam. Den är faktiskt väldigt befriande och kul, och om du är rädd för att hamna under vattenytan som jag var, våga ändå och lita på att du kommer bli fångad.

Varför jag lade upp en bild på en mås är för att dem symboliserar frihet för mig, det har bara blivit så. 

5 kommentarer

Oh, they don't even know

När man får den där snygga dåliga kvaliten på bilderna. Aja, här har jag i alla fall mascara på mig första gången på flera år. Syns inte så mycket men det är sant. Mitt öga är inte riktigt bra än men who cares. Har inte använt smink sen min första operation år 2012 då jag blev opererad för neurofibromatos typ 2 och då tog dem bort den största tumören på högra sidan i min hjärna. Efter det fick jag komplikationer som döv och ansiktsförlamning på höger sida, samt att tårkanalen la av. But I embrace it! Asså, inte sjukdomen eller komplikationer men man gör det bästa av situationen. Förra året gjorde jag operation i ögat för att jag skulle kunna blunda med det ögat men det blev inte så mycket bättre. Istället ser mina ögon olika stora ut. Jag vet inte ens riktigt, om jag ska gilla det opererade ögat bättre. Har alltid undrat hur jag skulle se ut om jag hade såna, större ögonlock liksom. Nu har jag både och haha. Bara tråkigt att jag fick ett par vagel på det ögat för två veckor sen. Nu kämpar jag igenom.
Vad tycker ni om örhängena förresten? Köpte dem i Tallin. Dem är exakt min stil!
selfies
15 kommentarer

I ditt största öken

 

Därför skall jag locka henne bort och föra henne ut i öknen och tala till hennes hjärta. - Hosea 2:14

 

Mitt liv har känts som ett enda öken. Kanske ditt med. Det finns ingen annan där än bara du. Det finns ingen gröda. Du ser ingen livsgnista. Du har inget ork för du har ingen glädje. Du har inget hopp. Du ser inte ett slut. Det är bara sand och ännu mer sand. Det är sand åt alla vädersträck. Ingen hjälp eller tröst vart än du vänder dig. Du kanske har familj, vänner och sysselsättning men du känner fortfarande att det är ett enda öken av någon anledning. Varför jag har upplevt mitt liv som ett öken är för att jag har känt mig ensam. Jag har hoppats att folk ska finnas vid min sida, men dem kommer och går.

Denna profetiska syn fick en kristen bror se om mig. Det var i början av förra året. ”Jag ser dig profetiskt i en bild där du rider på en kamel i ökenplatser. Jag ser solnedgång. Det finns människor som har varit vid din sida, och det finns människor som kommer och som ska gå. Men Gud leder dig på nya platser. Han kommer föra fram vad som gäller, vad som kommer hända i ditt liv.”

En morgon inte så för länge sen under min bön kände jag hur torrt det var igen. Den känslan har tendens att komma tillbaka till mig. Jag började be och profetera över mitt öken. Mitt öken ska bli en plats där jag kommer lära känna Gud och bli rotad i Hans ord ännu mer, jag kommer bli mer rotad i Kristus. Det är här i öknen jag kommer finna min största glädje, en sådan glädje som går inte finna annanstans än bara i öken. Det är det här öken är till för. Öken är till för att lära känna Gud mer, för att bli mer intim med Gud.

Jag hade strax efter en konversation med min vän. Hon upplever också ett öken i sitt l iv. Vi är inte ensamma ändå även om det känns så. Ofta skickar Gud personer som befinner sig i samma situation för att ge uppmuntran att inte ge upp. Inte för att det känns lättare, men det hjälper för vi bygger vår relation med Gud genom att vi delar ett ord för den andra personen.

Min vän ”so, I’m enduring and walking towards my promised land, he showed me it last year, and spoke me lots of things… didn’t know I would go so dry but it must be preparation. I wonder how long it’s gonna be. It’s been a year from now.”

Jag ”yes, and I’m sure there are many good encounters and blessings here too, just don’t miss them, I think we miss them because we strife against God like insrealites did when they were in desert and that’s what made them die there.” We people think in years and we count days but I think God sees differently”
Min vän ”yeh, well he lets me know he is with me every now and then but it’s still dry u know. Keep me going. Drops of water.”

Jag ”yes, like Eliah, he got only daily bread from an angel, when he was in desert. Only to survive, but I think it’s more than needed, and encounters with God in the wilderness are more intimate and intense, much more powerful” I think it’s easier when we get into the spirit, to see things from other perspective, you know, think of things above, not of things down here. All problems get so small when we get into the Spirit, through prayer, fasting and worship, but you need obedience and set aside time for the Lord, just drop everything else, even when other things seem more important, and it seems hopeless to press into God when it’s dry. What we sow now will grow, so we need to sow spending time with God even in dry times.”

Jag har testat det och det funkar. I början kanske du ser ingen förändring. När man sår ser man inte att det växer på en gång, men efter ett år, flera år kommer det börja växa saker i ditt öken. Man kan så i sitt öken genom att profetera över sig själv, be, läsa bibeln, uttala bibelord över sig själv, tänka på Guds ord och ha en inre dialog med Gud, berätta för Gud hur du känner osv. Din mod, din kraft och glädje kommer börja växa. Du kommer börja växa i Gud och bli stark i honom istället för allt annat. Därför när utmaningar kommer, när dåliga saker sker runt om kring dig, när människor når inte dina förväntningar, kommer du hantera det bättre för du har redan en grund i Gud och ett hopp och tillit som finns i honom istället.

Ibland kommer den där ensamhetskänslan tillbaka. När jag identifierar det börjar jag fort fråga Gud i mina tankar hur jag ska klara av det, inte fastna i det och hur han kan hjälpa mig, sen ber jag högt. Jag började äntligen förstå att ingen och inget annat kommer hjälpa mig, hur än mycket jag vill att det fanns ett enklare sätt, men Gud har skapat mig för honom. I början kunde jag inte acceptera det men jag behövde överlåta mig själv. Det kom ingen resultat i början men nu senaste tiden ha jag känt att han fort griper in och ger mig tröst, frid och glädje. Det går bara några timmar, ibland minuter innan jag känner Hans närvaro som helar mitt hjärta och själ. Det är obeskrivligt. I dem momenten hör jag honom mycket bättre. Jag lär känna Honom och hans röst. Jag lär känna Hans vägar och kan säga ifrån mina egna. Du kommer få se det land Gud har utlovat dig, men det kommer från en djup och desperat intimitet med Honom.

De som sår med tårar ska skörda med jubel.  Gråtande går de och bär sitt utsäde, jublande kommer de och bär sina kärvar. - Psaltaren 126:5-6

Om du befinner dig i öken

  • Börja så
  • Gör Gud större än allt annat genom att prisa Honom
  • Du kommer få mer intimitet med Gud
  • Hoppas på Gud
  • Alltid bra att komma ihåg vad han kallade dig till och att du är älskad

Här kommer en låt som sammanfattar allt vad jag har skrivit om i inlägget. Gud kan ge dig precis den låten du behöver så det behöver inte vara just den här men det var den jag fick i alla fall. Det måste inte alltid vara en låt heller, men musik är mitt språk och Gud kommunicerar med oss på vårt språk. Take Courage Kristine Di Marco 

kristen tro öken
3 kommentarer