mytaste.se

I was waiting for life to come to me but maybe I suppose to come to life

Jag har så ofta tänkt ”nu ska mitt liv börja”. När jag har dem där kompisarna. När jag har dem där möjligheterna. När jag är frisk. När allt går som på smör. Den där perfekta sommaren skulle förändra allt. När jag blev förlamad på ena ansiktshalvan efter min hjärnoperation tänkte jag att mitt ansikte skulle bli bra inom ett år, men sommaren kom och jag behövde fortfarande använda ögondroppar och skydd för vinden för att ögat inte skulle torka ut då tårkanalen lade av efter operationen. Så gick flera somrar. Ingen förändring. Plötsligt var jag 24 år gammal, inte 19 längre. Jag hoppades jag skulle gå på gröna lund, om jag hade kompisar som vill det också. Jag hoppades jag skulle få skratta mer än vanligt. Jag skulle få fota mer ute. Visst har jag fotat andra och blivit fotad men jag har inte gjort just dem där porträttfotona som jag såg i min hjärna. Precis när jag ville bli fotad ute fick jag massa vaglar i ögonlocket, och nu har det blivit kyligt och blommorna på ängarna är borta. Det känns som att missa livet. Sommaren är snart över. Ibland kan man bli frustrerad över små saker. Man känner sig så liten och maktlös och ensam. Men tänk om man slutade tänka ”när ska mitt liv börja” och börja göra och leva sina drömmar mitt i det svåra. Tänk om man slutade vänta på andra. Tänk om man slutade vänta på det perfekta momentet. Tänk om man slutade vänta på bästa jobberbjudandet. Tänk om man slutade vänta på att bli friskförklarad av myndigheterna och sjukvården. Tänk om man slutade vänta tills man blev rikare. Tänk om man slutade tänka på att ingen kommer se eller bry sig ändå. Tänk om man slutade väntade på att må perfekt, och när man börjar göra och leva sina drömmar börjar man också må bra. Man mår bra för att man har gjort det man ska även om allt kändes inte lätt.

Bilden på påfågeln tog jag på Skansen i somras. När jag får ta en lyckad bild känns det som att jag har kommit lite närmare mitt mål för att jag har varit med om och fångat ett moment. Lite som att fånga dagen. Det handlar om att njuta av varje moment och varje dag, inte bara vänta på att något ska hända.

 

Jag vill spränga sönder väggarna

dessa som hållit mig så frustrerad

i fångenskap och smärta

Jag vill leva så att det märks

Jag har så mycket mer att ge

jag har fastnat halvvägs

men nu ska jag springa i mål

och allt kommer vara värt det

påfågel sjukdom
17 kommentarer

Treenigt träd

Hemma hos mig finns det ett träd med tre stammar, så jag kallar den för ett treenigt träd. Det var första gången jag tog promenad där som min mamma tog bilder på mig.
 
Hej förresten! Jag har inte varit här på ett tag. Har bara inte haft lust att skriva något, även om jag önskade att jag kunde blogga mer, men ni vet, ibland kommer inga ord så jag fick vänta på dem. På min blogg vill jag skriva sånt som andra kan relatera till, så ibland sitter jag och funderar på hur jag och min blogg ska bli mer äkta.
bilder på mig träd
12 kommentarer

Kreativbomb

Snälla men! Jag kommer inte kunna somna igen eftersom jag har gett kroppen för många kalorier plus kaffe på det. Och inifrån känner jag en kreativitet och inspiration, som att jag vill för mycket, allt tillsammans på en gång. Men jag är glad att i morgon är också en början på en ny vecka med nya möjligheter och moment att lägga ned på sånt man vill göra.
Plötsligt kom iden tillbaka om att skriva en bok, eller flera böcker. Det kommer då vara en bok med berättelser som redan finns här på bloggen, fast mer utvecklat. Undrar om jag ska bara skriva det som skönlitteratur. Vill skriva en självbiografi typ, men fylla i saknade detaljer som berikar boken för att jag har inte minnet till att skriva allt exakt som det var. Jo, jag tycker att mitt liv är tillräckligt intressant att skriva om. Jag älskar mitt liv med allt det som varit, det dåliga och det goda. Det enda som stoppar mig är, jag vet inte om folk i mitt liv vill vara inkluderade i min bok, för att om man ska berätta om sitt liv måste man även berätta om människorna i sitt liv, annars kommer ingen fatta något, ni vet. Vänta till i morgon då jag publicerar livshistorier.  I'm out!
8 kommentarer