Jag är så tacksam + jag saknar mig
Idag vill jag uttrycka hur mycket jag älskar min praktikplats på hunddagiset! Idag var min sjätte dag där och jag tror inte jag skulle kunna tröttna. Även om lokalen är kall klagar jag inte och det är faktiskt första gången jag inte bryr mig om kyla. Jag älskar att gå på promenader med vovvarna och när det är städningsdags är det aldrig tråkigt eftersom hundarna är där och efter det kan man gosa med dem. Det går bra att kommunicera med kollegorna om det är något och man får den hjälp man behöver, dessutom är de snabba att ta en situation som är svår i mitt ställe. Sen har jag märkt saker som jag ska fortsätta jobba med hos mig själv, utmanande men nyttigt.
Jo, bilden där uppe är en äldre bild på mig. Jag ska förklara varför. Ibland saknar jag mig mer än andra dagar.
Ni förstår, här är en bild några månader innan jag gjorde min första operation. De tog bort en stor tumör (godartad) i bakhuvudet. Inte visste jag när denna bild togs att jag skulle förlora mimiken på höger sida. Jag var bara 19-20 år på bilden, med framtid framför mig, och jag hade gärna behållt mitt ansikte under min unga ålder. När jag förlorade mitt ansikte trodde jag inte att jag skulle behöva vänta så länge att den skulle komma tillbaka.
Ibland vill jag finna orsak med varför detta hände mig och jag drar slutsaten att jag var för fåfäng när jag hade mitt ansikte men detta är helt fel. Man ska inte straffa sig själv bara för att något hände.
Snart har det gått 4 år sen operationen och jag saknar fortfarande hur jag ser ut. Det är som att jag har inte sett mig själv under dessa 4 år. Jag har ofta undvikit spegeln. Jag har längtat att få ta bilder tillsammans med vänner, ibland är det lättare, ibland svårare, ibland kommer besvikelse och jag vet inte vad jag ska känna eftersom bilderna inte blir bra. Ibland gömmer jag mig. Ibland försöker jag inte le alls för att felet inte ska synas lika mycket. Jag försöker inte bry mig. Folk säger fortfarande jag är vacker och att det syns inte men då tänker jag att de vet ju inte hur jag borde se ut egentligen. Ibland blir jag avundsjuk på de som är vackra för jag vet att jag också brukade vara det. De får ju komplimanger hela hela tiden. Det är inte så att jag vill se ut som dem. Jag vill bara vara mig själv. Jag saknar mig själv, som sagt.
Det är svårt att fokusera på det inre istället för det yttre. Det som händer i mitt liv är helt fantastiskt, som praktiken och de kontakterna jag har i mitt liv. Verkligen otroligt tacksam och känner värme i mitt hjärta när jag tänker på det. Mitt liv har förändrats så mycket senaste tiden, wow, men jag vill ha mitt ansikte tillbaka.
Det är svårt att fokusera på det inre istället för det yttre. Det som händer i mitt liv är helt fantastiskt, som praktiken och de kontakterna jag har i mitt liv. Verkligen otroligt tacksam och känner värme i mitt hjärta när jag tänker på det. Mitt liv har förändrats så mycket senaste tiden, wow, men jag vill ha mitt ansikte tillbaka.
Kul att du tycker om platsen!