mytaste.se

I ditt största öken

 

Därför skall jag locka henne bort och föra henne ut i öknen och tala till hennes hjärta. - Hosea 2:14

 

Mitt liv har känts som ett enda öken. Kanske ditt med. Det finns ingen annan där än bara du. Det finns ingen gröda. Du ser ingen livsgnista. Du har inget ork för du har ingen glädje. Du har inget hopp. Du ser inte ett slut. Det är bara sand och ännu mer sand. Det är sand åt alla vädersträck. Ingen hjälp eller tröst vart än du vänder dig. Du kanske har familj, vänner och sysselsättning men du känner fortfarande att det är ett enda öken av någon anledning. Varför jag har upplevt mitt liv som ett öken är för att jag har känt mig ensam. Jag har hoppats att folk ska finnas vid min sida, men dem kommer och går.

Denna profetiska syn fick en kristen bror se om mig. Det var i början av förra året. ”Jag ser dig profetiskt i en bild där du rider på en kamel i ökenplatser. Jag ser solnedgång. Det finns människor som har varit vid din sida, och det finns människor som kommer och som ska gå. Men Gud leder dig på nya platser. Han kommer föra fram vad som gäller, vad som kommer hända i ditt liv.”

En morgon inte så för länge sen under min bön kände jag hur torrt det var igen. Den känslan har tendens att komma tillbaka till mig. Jag började be och profetera över mitt öken. Mitt öken ska bli en plats där jag kommer lära känna Gud och bli rotad i Hans ord ännu mer, jag kommer bli mer rotad i Kristus. Det är här i öknen jag kommer finna min största glädje, en sådan glädje som går inte finna annanstans än bara i öken. Det är det här öken är till för. Öken är till för att lära känna Gud mer, för att bli mer intim med Gud.

Jag hade strax efter en konversation med min vän. Hon upplever också ett öken i sitt l iv. Vi är inte ensamma ändå även om det känns så. Ofta skickar Gud personer som befinner sig i samma situation för att ge uppmuntran att inte ge upp. Inte för att det känns lättare, men det hjälper för vi bygger vår relation med Gud genom att vi delar ett ord för den andra personen.

Min vän ”so, I’m enduring and walking towards my promised land, he showed me it last year, and spoke me lots of things… didn’t know I would go so dry but it must be preparation. I wonder how long it’s gonna be. It’s been a year from now.”

Jag ”yes, and I’m sure there are many good encounters and blessings here too, just don’t miss them, I think we miss them because we strife against God like insrealites did when they were in desert and that’s what made them die there.” We people think in years and we count days but I think God sees differently”
Min vän ”yeh, well he lets me know he is with me every now and then but it’s still dry u know. Keep me going. Drops of water.”

Jag ”yes, like Eliah, he got only daily bread from an angel, when he was in desert. Only to survive, but I think it’s more than needed, and encounters with God in the wilderness are more intimate and intense, much more powerful” I think it’s easier when we get into the spirit, to see things from other perspective, you know, think of things above, not of things down here. All problems get so small when we get into the Spirit, through prayer, fasting and worship, but you need obedience and set aside time for the Lord, just drop everything else, even when other things seem more important, and it seems hopeless to press into God when it’s dry. What we sow now will grow, so we need to sow spending time with God even in dry times.”

Jag har testat det och det funkar. I början kanske du ser ingen förändring. När man sår ser man inte att det växer på en gång, men efter ett år, flera år kommer det börja växa saker i ditt öken. Man kan så i sitt öken genom att profetera över sig själv, be, läsa bibeln, uttala bibelord över sig själv, tänka på Guds ord och ha en inre dialog med Gud, berätta för Gud hur du känner osv. Din mod, din kraft och glädje kommer börja växa. Du kommer börja växa i Gud och bli stark i honom istället för allt annat. Därför när utmaningar kommer, när dåliga saker sker runt om kring dig, när människor når inte dina förväntningar, kommer du hantera det bättre för du har redan en grund i Gud och ett hopp och tillit som finns i honom istället.

Ibland kommer den där ensamhetskänslan tillbaka. När jag identifierar det börjar jag fort fråga Gud i mina tankar hur jag ska klara av det, inte fastna i det och hur han kan hjälpa mig, sen ber jag högt. Jag började äntligen förstå att ingen och inget annat kommer hjälpa mig, hur än mycket jag vill att det fanns ett enklare sätt, men Gud har skapat mig för honom. I början kunde jag inte acceptera det men jag behövde överlåta mig själv. Det kom ingen resultat i början men nu senaste tiden ha jag känt att han fort griper in och ger mig tröst, frid och glädje. Det går bara några timmar, ibland minuter innan jag känner Hans närvaro som helar mitt hjärta och själ. Det är obeskrivligt. I dem momenten hör jag honom mycket bättre. Jag lär känna Honom och hans röst. Jag lär känna Hans vägar och kan säga ifrån mina egna. Du kommer få se det land Gud har utlovat dig, men det kommer från en djup och desperat intimitet med Honom.

De som sår med tårar ska skörda med jubel.  Gråtande går de och bär sitt utsäde, jublande kommer de och bär sina kärvar. - Psaltaren 126:5-6

Om du befinner dig i öken

  • Börja så
  • Gör Gud större än allt annat genom att prisa Honom
  • Du kommer få mer intimitet med Gud
  • Hoppas på Gud
  • Alltid bra att komma ihåg vad han kallade dig till och att du är älskad

Här kommer en låt som sammanfattar allt vad jag har skrivit om i inlägget. Gud kan ge dig precis den låten du behöver så det behöver inte vara just den här men det var den jag fick i alla fall. Det måste inte alltid vara en låt heller, men musik är mitt språk och Gud kommunicerar med oss på vårt språk. Take Courage Kristine Di Marco 

kristen tro öken
3 kommentarer
Veronica Pettersson

Så himla fin bild!

Sv: Kul att du också gillar detaljer!

MALIN

SÅ himla fin bild! Kram

Ineta

Vilken fantastisk tekst !!! Rekommenderar varmt att läsa detta, när det bjuds på sådana inre livsberättelser! Det inre är verkligen mer än de yttre berättelserna om vad man åt, vad man hade på sig, vad man sade…

Svar: Känns värdefullt skriva om det, och älskar skriva just från hjärtat, inte alltid man gör det bara.
Liene Svärd