LIENE

Här har ni mig som 14 åring, eller hoppas jag inte var 15 på dem här bilderna men är iaf rätt säker på att jag var 14 på den minsta bilden i alla fall. Något jag gillade med mig redan då var att jag brydde mig inte mycket om vad andra tyckte utan jag körde på min egen stil och gick min egen väg.

 

Men jag hade inte alltid varit så glad och självsäker som när jag var 14 år. Man kan inte säga jag var självsäker på alla områden i mitt liv men jag hade självförtroende och självkänsla. Jag var passionerad och hade stor framtidstro. Så hur fick jag den där livsglädjen? När jag var 13 år gammal ville jag faktiskt begå självmord. Jag var inte den värsta och mitt liv var inte det värsta men den där tomheten fanns där och det var tufft. Jag kunde inte se att min framtid skulle kunna förändras. Kanske för att jag tänkte inte ens så långt. Jag var alltid ensam hemma eftersom min mamma jobbade sent. Till en början var det något dåligt men sen blev det något bra. Jag ska berätta. Då började jag chatta med en tjej på msn och vi blev vänner. Det gav mig lite mod att inte ge upp. Annars hade jag inte haft bra vänner på länge. Jag var alltid ensam i skolan. Jag grät ofta. Jag ogillade mig själv och min kropp. Jag var liksom mobbad för att barn kan vara ganska elaka när dem är runt 12-13 års åldern. Jag upplevde det jobbigt att bli en tonåring. Det gjorde inte lättare att jag var ett år äldre än alla andra i klassen och jag trodde på kinesiska tecken runt den tiden och därför tyckte att jag passar inte ihop med klasskamrater som är ett år yngre än mig för vi kommer inte från samma tecken. Så löjligt men det var jag i ett nötskal. Till en början tyckte jag alltså det var jobbigt att vara ensam. När jag var ensam hemma funderade jag på hur jag skulle ta mitt liv. Jag gick runt i köket och öppnade alla skåpdörrar som om jag letade efter något i hyllorna, men jag var inte hungrig. Jag bestämde mig för att sluta äta för att jag mådde dåligt. Ändå fortsatte jag öppna skåpdörrar. Det var bara något jag gjorde. Ibland kunde jag bara sitta på golvet i köket. Det här är något min mamma vet inte om tror jag. Sen när jag fick den här tjejkompisen förändrades mycket snart. Det finns fler aspekter av den här berättelsen men jag nämner inte mer just nu. En dag bestämde jag mig för att aldrig mer tänka på självmord. Det hände en skiftning inom mig och jag började göra saker som skriva låtar. Jag var 13 år när jag började skriva låtar och det var ett sätt för mig att uttrycka mina känslor. Det fick mig att känna mig mindre ensam? Jag började gilla spendera tid med mig själv. Jag började tycka att vara ensam hemma eller allmänt vara ensam var jätteroligt. Jag blev en helt annan person kan man säga. Jag började experimentera med kläder, sy egna kläder. Jag minns den där dagen när jag pratade med min kompis på telefon och kollade på mig själv i spegeln samtidigt. Jag insåg att jag hade ett fint leende och sen dess började jag le mycket tror jag. Jag tror att jag började gilla mig själv där. Så när jag bytte skola och blev 14 år hade mitt självförtroende och självkänsla ökat och jag var så glad inombords. Jag saknar det där hos mig ibland, att jag var så självsäker, glad, energisk och passionerad. Nu så där 10 år efter kan jag faktiskt tro att jag kan bli lika glad och energisk igen. Åldern är bara en siffra. Jag tror också att jag grubblade inte, jag tänkte inte på hur lång tid det skulle ta för mig att komma nånstans. Det är enklare när man har hela livet framför sig. Ibland har jag åldersnojja om jag ska vara ärlig, men som sagt åldern är bara en siffra.

 

Ikväll tog jag en kvällspromenad. Jag brukade alltid gå kvällspromenad när jag var 14-15 år till exempel. Jag upptäckte nu hur mycket frid och energi det ger för kroppen.

 

Hur var ni för 10 år sen?