LIENE

Redan när jag började bibelskolan kände jag mig ensam, och det pågick under hela året. Min ensamhet kom nog mest från att jag litade inte på någon. Jag var nära på att hoppa av bibelskolan under november men något höll mig kvar ändå. Under våren gick jag till en annan kyrka en lördag då dem hade möte där. Jag var faktiskt bjuden dit. Det var en afrikansk kyrka och jag hade länge funderat på att besöka olika kyrkor för jag gillar mångfalden här i Stockholm. Pastoren och alla talade på sitt eget Afrikanska språk där så jag fattade inte, men jag hade min etiopiska vän med mig och hon översatte predikan som handlade om att Guds ord är kraft. När predikan var slut började pastoren profetera över flertal personer som satt i salen. Det gick inte alls långt innan pastoren säger åt mig att komma fram. Jag satt längst bak mitt framför gången. Jag visste att jag hade en anledning att vara där. Han bad för mig flera gånger. Hela församlingen instämde i bön. Så hela församlingen bad för mig. Jag kände Guds närvaro och att det var starkt men inget mer hände. Sen sa han att jag ska sätta mig längst fram och vänta till mötet är slut för han hade saker att säga mig i enrum. Jag var trött och ville hem egentligen. Hoppades att mötet skulle ta snart slut, det hade redan gått runt två timmar, men efter mig kallade han fram varenda person i salen och började profetera över deras liv, deras nära och bilder på personer som folk i församlingen kom fram med. Det var häftigt för sånt här sker inte i varje kyrka. Med Guds hjälp tog pastoren fram dem djupaste tankarna och hemligheterna i människors hjärtan. Det var nästan obekvämt att sitta där framme och lyssna, men men, det är sånt här Gud gör för att deala med det som finns i varje människas själ. När mötet var slut och min tur att träffa pastoren kom frågade han mig om jag vet varför han kallade upp mig. Han sa ”there’s a calling upon your life”. Han sa också att han ser att jag går i en bibelskola ”koncentrerar dig på den, tänk: jag är bara Guds tjänare”. Han sa ”oroa dig inte om din hälsa, jag har redan brutit den i bönen” och den mesta av bönen han hade bett förut handlade om mitt helande från NF2 och tumörerna. Sen sa han nåt som jag aldrig kommer glömma ”djävulen kan säga att du kommer inte kunna göra nånting och att alla kommer se ner på dig, men det är lögn. Många kommer lyssna på dig efter bibelskolan”. Just då kändes det inte som att det var ett problem, men jag börjar förstå hans ord bättre och klarare nu. Han avslutade ”du kommer gifta dig, med någon du inte ens kan tänka dig, som ingen annan kan tänka sig, och ni kommer ha barn”. Då blev jag rädd. Dels var jag redan intresserad i någon men när han sa dessa orden förstod jag att det handlar om någon annan, för jag kan inte ens tänka mig. Samtidigt visste jag inte hur jag skulle tolka dessa orden ”med någon du inte ens kan tänka dig” och trodde att det kanske är någon jag inte vill gifta mig med men som jag kommer gifta mig med. En kompis till mig hade tidigare sagt att hon såg mig i en dröm med en person som jag inte alls gillade och sa att jag ska fråga Gud om det är han. Den personen hade varit väldigt påträngande även om jag sa att jag inte var intresserad och kunde inte få känslor för honom. Därför blev profetian förvrängd i mina tankar och jag började känna mig obekväm och tvingad. Jag frågade pastoren då vad han menade och han sa ”den personen ska vara en välsignelse, tvång kommer inte från Gud”. Det lugnade ner mig att höra dem orden. Efter det kändes det som att jag hade varit med om något väldigt stort. Jag hade inte längre tänkt på att hoppa av från bibelskolan men fick bättre fokus och försökte lyssna på undervisningen på bibelskolan igen. Det var så mycket som hade tyngt ned mig under den tiden, saker som hade samlats och jag behövde höra det där för att hamna i rätt riktning.

Foto: Min mamma fotade mig

Förresten, den får mig tänka på en lovsång som går så här "miracles happen when we fix our eyes on Jesus christ"