LIENE

Hej igen! Hade bara lust att berätta om hur det gick på mötet med kuratorn idag. Jag gick dit i samband med att jag varit nedstämd och att det kan bero på tumörerna i min hjärna. Ni förstår mer om ni kollar på videon som jag la upp för ett tag sen. Om ni trycker HÄR kan ni kolla på den. Jag tycker att samtalet kändes konstigt, eller inte samtalet utan stämningen och att någon tänker ge mig antidepressivt utav andra anledningar än det som sas i början. Fick fylla i ett formulär med frågor om ekonomi, relationer, yrke, kroppslig och fysisk hälsa och hur tillfredställd jag är med dessa olika områden i mitt liv. Någon mer här som har fått fylla i ett sådant papper nån gång? Jag tycker det var konstigt för min läkare sa förra gången att nedstämdheten skulle bero på tumörerna, inte dem yttre omständigheterna, och även om jag ibland är missnöjd med mitt liv kan jag inte påstå att jag är det konstant för jag är ändå tacksam för mitt liv, men jag sa till kuratorn att det går upp och ner för mig. Skulle jag ha fyllt i formuläret nån annan gång skulle det se mycket annorlunda ut. Nu råkade jag vara i min svacka. Jag kan förstå att hon inte känner mig så väl för det var första gången vi pratade men jag ser det mer som att varje person som mår lite dåligt kan få antidepressivt, eller, bara man har dålig ekonomi och relationer eller något annat så har man lätt tillgång till antidepressivt. Men jag tror att tabletter är inte lösningen. Jag förstod det så väl när jag satt där på mötet. Dessutom tror jag att jag får större effekt av att prata med vänner om det jag går igenom och när jag pratat klart är det bara att andas ut och le igen. Men nu var det bara awkward, som om det var helt fel att prata om mina problem. Om man pratar om sina bekymmer ska det kännas som om man är på vingar efteråt och att man inte alls skäms eller tycker det är obekvämt.

Förresten, jag bytte headern. Till något lite vårigare som jag tog förra året men vill snart ta nya bilder till bloggen.